Öppet brev till Tobias Billström, Sveriges utrikesminister, och Romina Pourmokhtari, Sveriges miljö- och klimatminister
Kära ministrar Billström och Pourmokhtari,
Vi skriver till er i en tid då världens djuphav står inför ett kritiskt hot. Jakten på kritiska mineraler och metaller som kobolt och nickel riskerar att ge upphov till en ny och potentiellt förödande industri: djuphavsgruvdrift. Om denna industri får grönt ljus kan vi stå inför en förödelse av djuphavets sköra ekosystem och dess förmåga att bekämpa klimatkrisen. Det är av yttersta vikt att Sverige nu agerar för att skydda djuphavet från en industri vi inte behöver.
Intresset för att utforska djuphavet har funnits länge, men det är först nu som det riskerar att övergå i storskalig utvinning. Ett kryphål i havsrättskonventionen kan möjliggöra ansökning om tillstånd för den första gruvan i djuphavet så tidigt som i år, samtidigt som den internationella havsbottenmyndigheten (International Seabed Authority; ISA) skyndar på förhandlingarna för att fastställa en gruvkod 2025. Om dessa planer går i lås kommer en helt ny industri att kunna börja exploatera havets botten, med potentiellt förödande konsekvenser.
Forskning pekar på betydande risker såsom förlust av biologisk mångfald, störningar i ekosystemen och skada på fiskbestånd. Dessutom kan gruvdriften frigöra lagrad koldioxid, vilket ytterligare skulle förvärra klimatkrisen. Det är nödvändigt att vi fullt ut förstår dessa konsekvenser innan några beslut fattas.
Den politiska inställningen till djuphavsgruvdrift har förändrats i Europa de senaste tre åren. EU-kommissionen ställer sig numera bakom ett förbud mot djuphavsgruvdrift, och 12 europeiska länder, däribland Sverige, har uttryckt en tydlig ståndpunkt i samma riktning. Globalt har 27 länder ställt sig bakom ett förbud, ett moratorium eller en försiktighetspaus för djuphavsgruvdrift.
Flera internationella organisationer och institutioner, däribland FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, företag såsom Volvo, Northvolt och Scania, forskare och fiskerinäringen kräver också ett moratorium eller en försiktighetspaus för djuphavsgruvbrytning. Nordiska rådet diskuterar för närvarande ett förslag om att alla nordiska länder ska ställa sig bakom ett moratorium.
Med detta momentum finns det goda förutsättningar att få till stånd en så kallad General Policy för skydd av den marina miljön inom ISA, som i sin tur skulle kunna verkställa en internationell försiktighetspaus för djuphavsgruvdrift. En sådan policy kommer att diskuteras för första gången på ISA:s församling i juli-augusti i Jamaica. Vi uppmanar er ministrar att säkerställa Sveriges deltagande på mötet och aktivt driva igenom en försiktighetspaus för gruvdrift på havsbottnen innan det är för sent.
Lyckligtvis finns det ett både enklare och mer effektivt sätt att tillgodose behovet av metaller än att påbörja gruvdrift i djuphavet. Genom effektiv användning och återanvändning av resurser kan vi minska efterfrågan på metaller. Expertrapporter visar att teknologisk utveckling, beteendeförändringar och en cirkulär ekonomi kan minska efterfrågan på kritiska metaller med upp till 58 procent fram till 2050. Den gröna omställningen behöver inte mineraler från djuphavet.
Djuphavet är en levande skattkammare, ett universum av biologisk mångfald och en ovärderlig resurs för hela mänskligheten. De beslut som fattas nu kan förändra havet för evigt. Vi vill att Sverige står på rätt sida av historien och tar en ledande roll i skyddet av våra gemensamma djuphav.
Med vänliga hälsningar,
Gustaf Lind, generalsekreterare WWF Sverige
Erika Bjureby, Sverigechef, Greenpeace
Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Regan McEnroe, vice ordförande, Fältbiologerna
Leo Rudberg och Lovisa Johansson, ordföranden, Jordens Vänner
Simon Holmström, sakkunnig i djuphavsgruvdrift, Seas At Risk
