Brunbjörn
Superidrottare med perfekt luktsinne
Superidrottare med perfekt luktsinne
En art förs till kategorin Nära hotad om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar, men är nära att uppfylla kriterierna för någon av dessa kategorier nu eller i en nära framtid.
Källa: Artdatabanken
Ursus arctos
Kroppslängd: 100–280 cm
Mankhöjd: upp till 135 cm
Vikt: 60-100 kg (hona) och 100-340 kg (hane)
Livslängd: 30-40 år
i Sverige – mellersta och norra Sverige, med långsam spridning söderut. Björnstammen i Norge är betydligt svagare än den svenska, medan den är starkare i Finland.
Björn är toppredator, alltså överst i näringskedjan, och spelar en viktig roll i ekosystemet. Björnen, precis som andra stora rovdjur, lämnar matrester åt mindre arter och skapar bättre förutsättningar för andra djur att klara sig ute i naturen. Björn bidrar också till att reglera älgstammen, då mer än var femte älgkalv kan tas av björn under kalvningssäsongen. Det kan i sin tur leda till att älgpopulationen blir friskare och starkare på längre sikt. Spillning från björnar, som innehåller näringsämnen, fungerar som substrat för olika grupper av insekter, svampar och smådjur.
Björnen är oerhört snabb på kortare sträckor – betydligt snabbare än någon människa. Björnen kan springa upp mot 65–70 km/h. De är även duktiga klättrare och goda simmare, även om vuxna björnar undviker att klättra i träd.
Luktsinnet är fenomenalt och är björnens viktigaste sinnesorgan. Den har också skarp hörsel, men troligen sämre syn än människan. Den ställer sig ofta på bakbenen för att försöka ta reda på vad den har framför sig och få en bättre doftbild av närområdet. Detta är inte ett hotbeteende.
Risken för människor att skadas av björn är liten i Skandinavien. Forskning visar att både ensamma björnar och honor med ungar går undan när människor närmar sig. Majoriteten av sådana ”möten” inträffar alltså utan att människorna lägger märke till björnarna.
Vid möten mellan björnar och människor sker angrepp mycket sällan. Om det inträffar, är det ofta i form av ett skenangrepp då björnen kommer rusande, men avviker straxt innan den kommer fram. Incidenter då människor skadas av björnen förekommer nästan alltid i samband med jakt eller skogsarbete då björnarna blivit störda, stressade och eller skadeskjutna. Vid jaktrelaterade incidenter är ofta hundar inblandade också.
Se hur björn kan bete sig i olika situationer. Filmen Björnens rätta ansikte blev nominerad till bästa Nordiska naturfilm vid den Internationella naturfilmsfestivalen i Vaasa, Finland.
Idag finns det 2 900 björnar i det vilda, enligt den senaste björninventeringen från 2017. Vart femte år genomförs en nationell beräkning av den totala björnpopulationen i Sverige.
Björnen räknas genom spillningsinventering. Insamlandet av björnspillning görs av jägare och andra aktörer under hösten. Sedan 2019 ansvarar Naturhistoriska Riksmuseet för koordinering av björninventeringen. Naturvårdsverket har beslutat att referensvärdet för den svenska björnstammen är 1 400 björnar. Detta är en miniminivå som inte får underskridas.
Läs mer om björninventeringen.
Det är mycket ovanligt att möta en björn, eftersom de är naturligt skygga och undviker oss människor tack vareutmärkt hörsel och luktsinne.
Björnangrepp är vanligast i samband med jakt. Det finns olika riskfaktorer för björnangrepp varav några är: tät terräng, hund och vapen.
Har du sett en björn eller spår av björn? Dela din observation på Skandobs.se. Här kan observationer av björnar, men även spillning och spår av alla stora rovdjur rapporteras in. Du kan också ta del av vad andra rapporterat. Vissa observationer bedöms av länsstyrelsens personal, som därefter kan verifiera uppgifterna.
Eftersom brunbjörnen tillhör statens vilt, ska döda djur rapporteras till polisen som tar hand om kroppen.
Enligt Artdatabankens rödlista från år 2020 klassas björnen som ”nära hotad”. Men illegal björnjakt förekommer fortfarande. Brunbjörnen är särskilt sårbar när de ligger i ide, vilket främst gäller björnhonor med ungar. Honor som blir störda vid idet mister oftare sina ungar än andra björnhonor.
Årligen uppdagas dessutom fall av skoterjakt efter björn på sista snöföret. Den under senare år mer utdragna älgjakten och omfattande fågeljakten leder till att fler björnar störs av jakthundar och lämnar de iordningsställda idena redan på hösten.
År 2010 införde regeringen åter licensjakt på stora rovdjur. Eftersom brunbjörnen är fredad får den legala licensjakten inte utgöra något hot mot björnstammen.
Björn kan ställa till problem för renägare och tamdjursägare. Ibland kan skyddsjakt på individer som tar mycket boskap vara nödvändig som en sista åtgärd.
Utöver legal och illegal jakt så dödas björnar av tåg och biltrafik. Åren 2009–2019 har antalet trafikdödade björnar legat kring 10 per år.
Infanticid, dvs. att björnhanar dödar främst årsungar, som de själva inte är far till, är väl dokumenterat i den svenska björnstammen.
De skandinaviska björnarna tillhör världens största brunbjörnstam med långt över 100 000 individer som lever i tundra- och taigaskogsbältena ända bort till östligaste Sibirien.
Med hjälp av DNA-analys har skandinaviska björnforskare konstaterat att den svenska björnstammen består av två genetiskt skilda stammar. Björnarna i nordligaste Sverige vandrade in från öster och är släkt med björnarna i östra Europa och ryska Sibirien. Björnarna i södra delarna av utbredningsområdet har kommit söderifrån och är närmare släkt med dem som finns i södra Europa.
Antagligen har björnen invandrat under olika perioder efter istiden för 12-15 000 år sedan. Troligen separerades de redan för ungefär 500 000 år sedan av en annan istid i Centraleuropa. De båda björntyperna parar sig med varandra och det finns ingen skillnad i utseende eller beteende.
Det pågår en spännande studie där forskare studerar björnar i ide. Resultaten kan leda till nya behandlingar och läkemedel för människor. Forskare tar prover på vilda björnar som ligger i ide och undersöker varför björnarna inte får några blodproppar, lider av benskörhet eller minskar sin muskelmassa nämnvärt trots att de ligger i princip stilla hela vintern. Om man skulle lösa den gåtan skulle det vara till stor hjälp inom vården då människor blir sängliggande, eller i rymden där tyngdlösheten är ett problem för vår kropp.
Björnens utbredningsområde omfattar stora delar av de marker där det även bedrivs rennäring. Under kalvningsperioden kan skador av brunbjörnens predation på kalvar bli omfattande och påverka möjligheten till att bedriva rennäring. För att undvika för stora skador bedrivs skyddsjakt på björnar som orsakar omfattande förluster. Övrig tid på året är påverkan mycket mindre och det hör till ovanligheten att björnar då tar vuxna renar.
Björnens vintersömn är en anpassning för att överleva vintern när det finns för lite att äta. Samtidigt skyddas de pyttesmå ungarna under den första tiden. Normalt ligger björnen i ide från slutet av oktober till april-maj. För att klara det sjunker kroppstemperaturen från runt 38 °C till 34 °C och antalet hjärtslag går från 40 till 6 slag/minut. På så vis gör den sovande björnen av med mindre energi och därför klarar sig längre på sitt fettlager. Den varken äter eller dricker under den här perioden, och tappar 20-40 procent av sin kroppsvikt.
Samma ide används ytterst sällan två år i följd av samma björn. I de nordligaste delarna av landet ligger björnarna i ide från slutet av september till början av maj. Längre söderut är idevistelsen cirka en månad kortare.
En björnhona med ungar är ofta inte mer aggressiv. Honan har oftast bra koll på sina ungar. Hon ser till att hålla både sig själv och ungarna på behörigt avstånd från människor. Skulle man råka hamna väldigt nära kan honan uppleva ett hot mot ungarna och vilja skydda dem. Men när forskare medvetet närmat sig har honor med ungar lämnat platsen.
Brunbjörnen är särskilt sårbar under perioden när de ligger i ide, vilket främst gäller björnhonor med ungar. Honor som blir störda vid idet mister oftare sina ungar än andra björnhonor.
En gång i tiden fanns björnen över större delen av den skandinaviska halvön. Björnen har aldrig utrotats helt, men jagades så hårt att den till sist bara fanns kvar i små avlägsna områden.
I Småland, Öster- och Västergötland, Södermanland, Dalsland, Uppland, Västmanland och Närke försvann björnen redan i slutet av 1700-talet. I Värmland, Dalarna och Västernorrland sköts de sista björnarna på 1800-talet.
1905 konstaterade Kungliga Vetenskapsakademien att det var en ”hederssak för Sverige att se till att björnen inte utrotades”. Därefter fredades björnen, men endast i nationalparkerna. Senare försvann rätten att jaga björn utan markägares tillstånd. År 1927 beslutade man till sist att alla björnar som dödades skulle tillfalla staten.
År 1930 fanns endast cirka 130 björnar kvar i Sverige, och dessa var utspridda i små isolerade grupper. Efter fredningen växte den svenska björnstammen till, och redan 1942 uppskattades den till närmare 300 björnar. Stammen fortsatte att växa och år 1981 återinfördes reglerad licensjakt i Sverige.
Enligt uppskattningen av antalet björnar som gjordes år 2017 finns cirka 2 900 djur i Sverige.
Björnen verkar välja ut sitt ide i förväg och besöker platsen flera gånger under sommaren.
Iden grävs oftast i gamla överväxta myrstackar, men iden i klippskrevor och under stenblock och rotvältor förekommer också. I sällsynta fall används även ”korgiden”, där grenar och mossa samlats ihop till ett stort öppet ”bo”. Björnen gör en bädd av kvistar, ris och mossa i alla typer av iden. Stora björnhanar kan även lägga sig ibland ner under en tät gran eller på ett risbo de byggt, och låter sig snöas över.
Trots att björnen inte dricker och äter på cirka sex månader drabbas den inte av energi- och vätskeförlust. Det beror på att björnen bryter ner och omvandlar sitt fettlager till energi och vatten. När björnen gör av med sina fettreserver tappar den 20-40 procent av sin kroppsvikt. Men trots att den ligger stilla under en så lång period tappar björnen bara en liten del av muskelmassan. Den drabbas inte heller av benskörhet och liggsår.
Björnen kan äta sig fet och ha ett mycket långsamt cirkulationsflöde, utan att få hjärt- och kärlsjukdomar – en egenskap som gör att den överlever vintersömnen.
Björnen sover hela vintern, men kan både vakna och somna om flera gånger under vintersömnen.
Mänskliga aktiviteter som jakt, skogsbruksinspektion, skidåkning och närvaro av hund eller människa vid idet kan få björnar att överge det. Majoriteten av dräktiga honor som tvingas lämna idet förlorar sina ungar. Störningar har en stark negativ effekt och vanligtvis väljer björnar idesplatser minst två kilometer från vägar, bebyggelse och andra typer av mänsklig aktivitet.
Mest lättstörda verkar björnar vara i början av ideperioden. En björn som störts byter ofta till ett nytt ide.
Människor som bor i björnområden kan med fördel rensa bort sådant som kan tänkas locka till sig björnar. En björn som hittat mat på ett ställe genom att välta soptunnor, tömma fågelbord, riva ensilagebalar och bikupor, kommer den vara mindre skygg och komma tillbaka. Det riskerar att öka rädslan hos människor som bor i området.
Björnar som kommer nära bebyggelse är ofta unga björnar, som just separerat från sin mamma och ska lära sig att söka mat på egen hand. Får man påhälsning av björn är tipset att lista ut vad som lockat den och genast rensa bort det. Genom att avlägsna det får den ingen positiv utdelning nästa gång – och överger platsen.
Det är viktigt att rapportera till länsstyrelsen om du ser en björn som äter på någonting från soptunnor, ensilagebalar och bikupor etc.
Ja, det förekommer. Hög populationstäthet och låg utvandring bland björnhonor kan medföra att flera systrar i olika åldrar stannar kvar inom eller nära moderns hemområde. Flera generationer av besläktade honor kan därmed etablera sig i samma område, i ett matriarkat. Området försvaras därefter gemensamt mot andra, obesläktade honor.
Ställ den till vår rovdjursexpert Benny!
WWF är med och finansierar projekt som satsar på innovation, forskning och ökad kunskap om våra stora svenska rovdjur. Sedan tre år tillbaka är fokus för projekten på att stärka samexistensen mellan människa och rovdjur. Projektmedel går till forskare, länsstyrelser, organisationer, företag och stiftelser.
– Målet med satsningen är att bidra till livskraftiga rovdjursstammar och en rovdjursförvaltning som är långsiktig och förutsägbar. Vi vill att arbetet fortsätter för att både människor och stora rovdjur ska kunna må bra och leva tillsammans, säger Benny Gäfvert, senior rovdjursexpert på WWF.
Projekten jobbar bland annat med rovdjursavvisande stängsel, skyddsväst för hundar, forskning om vargbajs och dialog mellan flera parter för att nå framåt tillsammans.
Idag klassas björnen som nära hotad på den svenska Artdatabankens rödlista. Reglerad licensjakt på björn är tillåten baserat på att populationen är över gränsvärdet för gynnsam bevarandestatus.
WWF anser att det är viktigt att jakten inte utgör ett hot mot björnstammen, hindrar eller försvårar en långsiktigt livskraftig population.
WWF kan acceptera en strikt reglerad licensjakt under förutsättning att kriterier för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda (som minimum) och populationen är tillräckligt stor, livskraftig och långsiktigt tryggad, samt att jakten är långsiktigt hållbar. Jaktbeslut ska ta hänsyn till populationsstorlekar, bevarandestatus och olika intressen. Jakt ska ske under bästa möjliga etiska former, både för de vilda djuren som jagas och för eventuella jakthundar.
WWF tar starkt avstånd från alla former av illegal jakt. Illegal jakt är ett hot mot våra vilda djur och WWF vill se krafttag mot alla former av illegal jakt.
Senast ändrad 04/07/24