Flodpärlmussla
Flodpärlmusslan och dess livsmiljöer i Sverige
Flodpärlmusslan och dess livsmiljöer i Sverige
En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Starkt hotad och att den därmed bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd.
Källa: Artdatabanken
Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera)
Flodpärlmusslans vetenskapliga namn är Margaritifera margaritifera, vilket betyder pärlbärare. Musslan kan nämligen tillverka pärlor om det kommer in ett sandkorn eller parasit innanför skalet. Förmågan att bilda pärlor har gjort flodpärlmusslan till en av de få ryggradslösa djur som intresserat människan och genom pärlfiske har musslan haft en stor betydelse historiskt. Sedan 1994 är pärlfisket helt förbjudet i hela landet.
Flodpärlmusslan har ett kraftigt, mörkt, njurformat skal som kan skifta i färg från brun till svart. Den växer långsamt men kan bli upp till 15 cm lång. Eftersom musslan i stort sätt bara tillväxer på sommaren bildas det årsringar i skalet som kan användas för att åldersbestämma musslan. Det äldsta kända exemplaret är hittat i Jokkmokks kommun och åldersbestämdes till 256 år. Flodpärlmusslan är en av de mest långlivade arterna i den svenska faunan.
Flodpärlmusslan lever uteslutande i rinnande vatten, i allt från små smala skogsbäckar till stora breda älvar. Den förekommer i större delen av Europa, västra delen av Ryssland och i östra Nordamerika. De största kända populationerna inom EU finns i Sverige och Skottland.
Flodpärlmusslan lever i huvudsak ett mycket stillsamt liv nergrävd till två tredjedelar i bottensubstrat med sand, grus och stenar, och livnär sig på att filtrera vatten. Den har höga krav på sin miljö och kan därför användas som en tydlig miljöindikator. Musslan kräver ett klart, syrgasrikt, näringsfattigt vatten med stabilt pH. Trivs den på sin plats så den kvar där hela livet, men den kan flytta på sig genom att gå med sin ”grävmuskel” så kallad fot. Den kan även dra in foten och flyta iväg med strömmen till ny plats.
Flodpärlmusslans fortplantning är mycket fascinerande. I Sverige sker fortplantningen i juli och då släpper hanmusslorna ut sina spermier. Honan får i sig spermierna med andningsvattnet, varpå äggen befruktas och utvecklas till små s.k. glochidielarver. Larverna stöts ut ur honans skal en månad senare. Därefter gäller det för de små larverna att hitta till en örings gälar. De lever som parasiter i 9-10 månader på öringens gälar och när de blivit en halv millimeter stora musslor släpper de taget från fisken. Med lite tur sjunker de så småningom ner till botten och hamnar på ett lämpligt ställe där de kan gräva ner sig. Om förutsättningarna är goda har musslan efter 8 år blivit en centimeter stor och sticker då upp en liten bit ut bottenmaterialet. Inte förrän den är 15-20 år gammal är den könsmogen, men kan sen fortplanta sig hela sin livslängd så länge miljöförutsättningarna finns.
Om du vill läsa mer om flodpärlmusslan rekommenderas:
Människans aktiviteter ligger till stor del bakom flodpärlmusslans kraftiga tillbakagång. Skogs- och jordbruket, försurningen och vattenregleringsföretag utgör de största hoten, bland annat då de skapar näringsläckage, ökad avrinning och erosion.
Dessa faktorer skapar i sin tur ökad risk för igenslamning av bottnar och syrebrist i vattnet, vilket försvårar överlevnaden hos de riktigt små musslorna. Igenslamning av bottnar påverkar även öringen negativt och detta påverkar i sin tur musslans fortplantning. Reglering av vattenståndet, från t ex vattenkraftverk, leder också till ökad igenslamning och felaktigt placerade vägtrummor utgör vandringshinder för värdfisk. Unga musslor är mycket känsliga för försurning, men äldre musslor klarar sig bättre. Däremot kan försurningen innebära att bundet aluminium fälls ut och då dör både äldre och yngre musslorna (och många andra levande organismer i vattendraget).
På grund av dess tillbakagång är musslan utrotningshotad. I Sverige har flodpärlmusslan under 1900-talet försvunnit helt från hälften av de vattendrag där den tidigare fanns. I stor del av de vattendrag där musslan finns kar fungerar inte föryngringen.
Flodpärlmusslan är en mycket tydlig indikator på ett rent rinnande vatten där de ekologiska samspelen mellan arter existerar ostört. Om man ser att flodpärlmusslan håller på att försvinna är det ett varningstecken på att en hel naturtyp kan försvinna.
Det mest effektiva och realistiska sättet att bevara flodpärlmusslan och dess naturtyp i ett nationellt perspektiv är att få till stånd ett ökat hänsynstagande från de areella näringarna, jord- och skogsbruk. Det är viktigt att hänsyn tags till mindre vatten, högt upp i vattensystemet, eftersom påverkan där får effekter nedströms.
Exempel på konkreta restaureringsåtgärder i vattendrag är:
Flodpärlmusslan är sedan år 1994 fridlyst i Sverige enligt fiskerilagstiftningen.
Det råder olika uppgifter om hur gammal den äldsta musslan som hittades faktiskt var. Det varierar mellan 256 år och 280 år beroende på vart man kollar.
Under de inledande åren är flodpärlmusslans tillväxt begränsad och i miljöer med låg näringshalt kan det ta 5–8 år innan musslan når en storlek av 1 cm och börjar vandra upp mot det översta lagret av bottnen. Tillväxten varierar med klimatet. De mest kortlivade bestånden observeras i nordvästra Spanien, där arten mycket sällan lever mer än 35 år. I södra Sverige är den genomsnittliga livslängden för flodpärlmusslan omkring 70–80 år. I Norrlands inland är tillväxten avsevärt långsammare och den äldsta kända flodpärlmusslan i Sverige, som hittades i Görjeån i Norrbotten, var enligt Artdatabanken cirka 280 år gammal. Det gör flodpärlmusslan till ett av de mest långlivade arterna i Sverige.
Enligt Havs- och vattenmyndigheten är flodpärlmusslan utbredd i Sverige, från Skåne i söder till Torne lappmark i norr. Den är dock frånvarande i områden med kalkrik berggrund, vilket inkluderar stora delar av Skåne, Västergötland, Östergötland, Södermanland och Uppland, samt Öland och Gotland, och även i stora delar av Småland. Av de cirka 1 600 kända europeiska flodpärlmusselpopulationerna, finns majoriteten i Sverige.
Det uppskattas att arten finns i över 600 vattendrag runt om i landet.
Ursprungligen fiskades flodpärlmusslan väldigt hårt på grund av chansen att hitta pärlor. Det fisket hann bli så utbrett att flodpärlmusslan utrotades från många områden. Nu består hoten av främst vattenkraft och dammar som förstör deras livsmiljöer. Dessa hinder gör det också omöjligt för deras värdfiskar, som musslorna är beroende av, att ta sig till sina lekområden. Ett annat stort hot är försämring av vattenkvaliteten och igenslamning av bottnarna pga det moderna jord- och skogsbruket. Musslorna är känsliga för förändringar i vattenmiljön och påverkas enormt av gödnings- och bekämpningsmedel som rinner ut i vattendragen. Försurning är också ett hot då det skapar sämre förutsättningar genom att låg kalkhalt i vattnet försvårar musslornas skalbildning.
Mellan 2005 och 2009 var WWF drivande i ett stort EU LIFE projekt. 21 skogsvattendrag restaurerades och olika åtgärder testades för att sen spridas vidare både nationellt och internationellt. Projektet hade även ett stort fokus på rådgivning till skogliga aktörer och markägare för att få till en ökad hänsyn till skogsvatten. Resultaten är sammanställda i rapporter samt i en manual för restaurering av vatten där flodpärlmusslan lever.
Senast ändrad 04/07/24