Biologisk mångfald är variationen mellan och inom arter, livsmiljöer och hela ekosystem. Det är nödvändigt med en rik biologisk mångfald för att jordens ekosystem ska vara i balans och kunna ge oss människor det vi behöver – som luft att andas, vatten att dricka och mat att äta. Samtidigt är matproduktionen en av de största orsakerna till att den biologiska mångfalden drastiskt minskat sedan 70-talet. Ur ett globalt perspektiv utgör animalieproduktion ett av de allvarligaste hoten mot många växt- och djurarter på grund av de stora ytor jordbruksmark som krävs för bete och foderproduktion som alltså tränger undan naturlig vegetation. Efterfrågan på soja på den globala fodermarknaden driver på behovet av ny jordbruksmark i framför allt Sydamerika och leder till att mycket artrika savanner och skogar skövlas för att ge plats åt odlingsmark för sojabönor. Samtidigt kan djur som betar ha en positiv påverkan på biologisk mångfald lokalt, det beror på vad det är för mark. Naturbetesmarker är de mest artrika markerna vi har i Sverige och flera av de arter som är hotade lever där. Dessa arter är beroende av att markerna inte sås, gödslas eller bearbetas men samtidigt hålls öppna och inte växer igen. Därför är just bete av djur ett väldigt smart sätt att hålla markerna öppna och bevara den biologiska mångfalden på dem.
Om köttproduktionen gynnar eller missgynnar arter beror i stor utsträckning på hur fälten och den omgivande miljön ser ut och hur produktionen sker. Köttguiden bedömer fyra olika aspekter när det gäller biologisk mångfald: 1) Om produktionen innebär bete av naturbetesmarker eller bete i ekologisk produktion. 2) Om det används soja i produktionen och om den i så fall kommer från områden med avskogningsproblematik eller inte. 3) Om produktionen är ekologisk eftersom den biologiska mångfalden är större på ekologiska gårdar. 4) Hur mycket mark det går åt för produktionen.
Omkring en fjärdedel av en persons klimatpåverkan kommer från maten vi äter. Kött är sammantaget det livsmedel med högst klimatgasutsläpp – kött- och mejerikonsumtionen står för cirka tre fjärdedelar av de totala utsläppen från maten vi äter i Sverige.
I Köttguiden bedöms klimatpåverkan i kilo CO2e per kilo produkt och de olika gränserna är satta för att kunna skilja ut mer klimatbelastande köttslag från de med mindre påverkan. Gränserna är alltså inte satta utifrån en absolut gräns för vad som är hållbart att äta eller inte, det beror alltid på mängderna som konsumeras. För att få hjälp med att förstå hur mycket kött som faktiskt ryms inom ramen för en planet – testa Matkalkylatorn!
Användningen av syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel i foderproduktionen påverkar den biologiska mångfalden och bryter den naturliga växtföljden. Skördarna ökar visserligen men det kan ske till ett högt pris, mycket forskning visar att den biologiska mångfalden är större på ekologiska gårdar. Det råder tyvärr stor brist på data när det kommer till bekämpningsmedel, både vilka medel och vilka mängder som används till olika fodergrödor, liksom vilket foder som faktiskt ges till olika djur i olika länder. I Köttguiden beskrivs ”syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel” förenklat som ”kemiska bekämpningsmedel”.
Bedömningen av kemiska bekämpningsmedel i Köttguiden är på grund av databristen mycket generell och baseras på två faktorer. Dels om produktionen är ekologisk eftersom fodergrödorna då måste ha odlats i stort sett utan kemiska bekämpningsmedel. Dels bedöms mängden bekämpningsmedel som krävs för ett kilo färdig produkt.
Djurvälfärd handlar om hur våra djur mår och har det, liksom under vilka omständigheter de dör. Utevistelse med bete eller födosök ses som en viktig förutsättning för god djurvälfärd eftersom djuren får stimulans genom att de kan söka efter föda, dessutom blir det sociala kontakter med andra djur. Det finns forskning som visar att djur i mer stimulerande miljöer mår bättre. Sverige har en djurskyddslag som omfattar alla djur som hålls i fångenskap. Här finns regler som handlar om att djur ska ges tillräckligt med vatten och foder, samt att de ska ges vård vid sjukdom. Inom EU finns också en djurskyddslag men med ett svagare skydd än den svenska. Dessutom finns det utmaningar med efterlevnad, dispenser och kontroll i många EU-länder.
I Köttguiden bedöms djurvälfärd inom tre övergripande områden: frihet från smärta, god stallmiljö och skötsel samt utevistelse som inkluderar bete eller möjligheten att picka eller böka. Inom varje övergripande område finns olika kriterier som rör respektive djurslag.
Antibiotika är ett läkemedel som räddar liv, och som används för att behandla bakteriesjukdomar hos människor och djur. Bakterierna kan dock anpassa sig och bli motståndskraftiga (resistenta) mot antibiotika. Resultatet blir att medicinerna gradvis förlorar sin effekt. Det här är en av våra stora folkhälsoutmaningar. I animalieproduktion används ofta antibiotika till friska djur och ges till samtliga djur i en grupp, både för att förebygga sjukdomar och stimulera tillväxt. Antibiotika förekommer inte i köttet vi äter utan används i produktionen. Det är användningen i produktionen som ger indirekta effekter på vår folkhälsa, eftersom det blir ökande antibiotikaresistens bland bakterier. I Sverige har vi låg förekomst av antibiotikaresistens eftersom vi under lång tid har arbetat för en ansvarsfull antibiotikaanvändning och friska djur genom relativt stark djurvälfärdslagstiftning. Sverige var först i världen 1986 med att förbjuda antibiotika i foder i syfte att öka djurens tillväxt, och sedan 2006 är det förbjudet i hela EU. Globalt ser det dock sämre ut, i och med att den intensiva djurhållningen ökar så ökar fortfarande användningen av antibiotika till djur.
I Köttguiden bedöms mängden antibiotika som ges till djur i produktionen i olika Europeiska länder, bedömningen utgår från statistik från Europeiska Läkemedelsmyndigheten. För importerade produkter ges sämst bedömning då denna information inte finns och då regelverket kring antibiotika oftast är sämre än i EU. Lamm får som sämst gult ljus då lammproduktionen globalt generellt sett är extensiv med låg risk för smitta. Det hade varit önskvärt att mer utförligt kunna bedöma mängden antibiotika som används till respektive djurslag i olika länder, i dagsläget finns dock inte någon sådan djurslagsspecifik statistik.
