Ett restaurerande skogsbruk i Tiveden
Sedan slutet av 1800-talet har skogsindustri virkesbehov vuxit allt mer vilket bidragit till att kalhyggesbruket idag dominerar i Sverige. Men samhället förändras, och därmed kraven på vad skogen ska vara till för. Morgondagens skogsbruk behöver uppfylla många, ofta motstridiga, mål så som att bevara och stärka biologisk mångfald, säkra rent vatten, erbjuda sociala värden och hänsyn till andra näringar såsom rennäring. Oönskade utsläpp av klimatgaser ska förhindras och skogen ska klara klimatförändringen. Det innebär att synen på skogen och skogsbruk också behöver förändras – dvs det är inte bara en plats för odling av virke utan ett komplext samspel av processer och arter.
Projektet drivs av Tivedens Utvecklingsgrupp inriktar sig främst mot enskilda privata skogsägare i samverkan med Laxå kommun, lärosäten, Skogsstyrelsen, Svenska kyrkan samt Sveaskog.
Projektet genomförs på mark runt Tivedens nationalpark som ligger mellan sjöarna Vänern och Vättern. Området är lämpligt på grund av den långa dialogen som pågått sedan 2013 då lokalbefolkningen i Tiveden bjöd in Sveaskog och Laxå kommun för att diskutera Sveaskogs förvaltning av skog runt Tivedens nationalpark. Man hade önskemål om att utveckla ett skogsbruk som inte bara gav fortsatt god ekonomi till Sveaskog, utan även gav möjlighet för fortsatt utveckling av den lokala turistnäringen. 2016 etablerade Sveaskog en 2 000 hektar stor zon runt nationalparken för att utveckla ett hyggesfritt skogsbruk. Gruppen med representanter från Sveaskog, Laxå kommun och lokalbefolkning, och som kallar sig ”Samverkan Tiveden”, har fortsatt att träffas årligen för att tillsammans ha en dialog om den hyggesfria zonen. Projektet är ett komplement för att utveckla ett mer naturnära skogsbruk hos enskilda privata skogsägare runt Tiveden.
Foto: Lina Vestman
Vi sköter skogen på ett sådant sätt att skogen inte märker att den är skött
Knut Sturm, Lubeck
Idén om att sluta se skogen som en odling och istället se skogen som ett komplext system, som är självorganiserande och adaptivt och som har utvecklats och vuxit fram under cirka 350 miljoner år, uppstod inom skogsforskningen i Kanada. Upprinnelsen var de enorma skador på skogarna på 1990-talet då Contortabastborren skadade 18 miljoner hektar skog bara i British Columbia. Men genom att införa ett skogsbruk som liknar den naturliga skogen ökar skogens förmåga till självläkning, produktivitet och motståndskraft. Det innebär att man i brukandet bejakar skogens egen naturliga dynamik, artsammansättning och succession. Skogsskötsel anpassas utifrån den bästa tillgängliga kunskapen till det skogsekologiska systemet där arter, komponenter och processer samverkar på en mängd sätt.
Foto: Knut Sturm
Utan ett förändrat synsätt på skogen och skogsbruk kommer kortsiktig maximal biomassaproduktion prioriteras där andra värden fortsatt röjs eller gallras bort som ”ogräs” men även undergräver en långsiktig hållbar produktion. Miljömålet om levande skogar blir då alltmer avlägset.
Projektet pågår för fullt och är på väg att nå flera av sina mål:
Utöver detta kommer projektet under 2023 bland annat:
Att restaurera ekosystem handlar inte bara om att rädda djur och natur. Att skydda och återställa naturen och välfungerande ekosystem är nödvändigt för att hantera den dubbla krisen av förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar. friska ekosystem bidrar också till att människor mår bra och ger även betydande socioekonomiska fördelar, exempelvis nya hållbara arbetstillfällen och möjligheter för ekoturism.
Senast ändrad 21/03/24